Runt sjön i år igen

Hej!

Även detta år blev Vätternrundan av för min del. Andra gången i ordningen. Denna gång utan sällskap från start.

Förra året startade vi redan 22:10 på fredagskvällen. Detta år blev det start kl 00:30 natten till lördagen istället. Vilket innebar mörker redan från start, men å andra sidan slapp jag några timmar av skymning / mörker. Har inte riktigt kunnat bestämma mig vad som är bäst :).

(Inlägget från loppet förra året finns här)

Cykeln är redo vid starten. Loppet till ära med ny kamera (den förra hade upplevt sina bästa dagar...). Powerbank fram kopplad till cykeldatorn, så batterierna skulle räcka för att rapportera "live".

Jag vid starten, bild tagen av min kära mor

Helt klart var det inte alls många som hejade på oss på väg ner under de första 47 kilometrarna till första kontrollen i Ödeshög vid denna tid, vilket inte heller är så svårt att förstå :). Bra väder, skaplig temperatur, men en del sidvind.

Första depåstoppet i Ödeshög tog mig nästan 15 minuter. Alldeles för lång tid... jag skulle ju hålla nere stoppen i år hade jag lovat mig själv.

Och vilken chock jag fick när jag sedan skulle rulla iväg. Det gjorde ont när jag satte mig på sadeln, och jag fick känningar i vänstra lårets baksida. Nu var det inte så länge sedan jag bytt sadel (slutet av maj), som förvisso är hårdare än min gamla sadel. Men jag hade ju ändå rullat cirka 60 mil på denna sedan dess. Och det hade ju gått bra. Skulle jag behöva stå ut med detta de resterande 25 milen?

Ensam i mörkret

Därefter började min ensamma resa i mörkret. Jag var i stort sett själv i flera mil. Fanns en del här och där som jag körde om, och ett fåtal andra körde om mig. Men inga grupper man kunde hänga på. Men det var bara att bita ihop och kämpa på.

Kallt var det också. Det blev kyligare ju längre ner på Gränna jag kom, och som lägst var termometern nere på 6 grader (runt depån i Ölmstad). Lite kyligt om framför allt fingrarna, men detta var främst ett problem efter depåstoppen. Efter några kilometer blev man varm igen.

Ärligt talat. Ett tag funderade jag på vad jag gjorde där i år igen. Räcker det inte med Jotunheimen (i slutet på juni)!? Men det visste jag ju inte när jag anmälde mig till Vättern förra hösten.

De tankarna försvann ganska snabbt dock, tur som var. Bestämde mig för att kämpa på, och hålla ett bra tempo, även i uppförsbackarna.

Jag var riktigt glad att jag hade dragit på mig vindbyxorna utanpå cykelbyxorna. På överkroppen hade jag den kortärmade cykeltröjan och ett par armvärmare. Skoöverdrag var det många som hade när jag startade, men jag skippade dem. Fötterna blev tack och lov aldrig kalla.

Armvärmarna åkte sedan av i Karlsborg om jag inte minns fel, men vindbyxorna fick faktiskt sitta på hela vägen. Det var inte särskilt kallt längre, men det drog en del när man cyklade.

Ensam i mörkret blev jag rätt sömnig också, men bestämde mig för att hålla relativt högt tempo (för min del) och kämpa på helt enkelt :).

'Förvirrad' i Jönköping

När jag kommit in till depån i Jönköping blev jag smått förvirrad. Förra året var maten inne i den lilla arenan där, men i år hade man det hela i ett tält utomhus, med ingång närmare utfarten från depån.

Goda köttbullar och potatismos. Och så rikligt med lingonsylt. Hade jag fyllt hela sleven med lingonsylt så hade det svämmat över "tallriken". Helt i min smak!

Underbart att sitta utomhus och äta under soluppgången också. Där njöt jag! Fick en trevlig pratstund med en annan cyklist som körde själv också. Så trevligt att stoppet tog runt 28 minuter. Var ju det här med att hålla nere depåstoppen... Men så äter jag långsamt också. Och lite får man passa på och njuta.

Ut ur Jönköping. Förbi macken i närheten där Jocke fick punka förra året. Detta år verkar allt rulla på bra.

Sedan börjar uppförsbackarna. I år var jag förberedd på dessa. Dessa backar, där jag förra året hade en riktig jobbig period. Men jag hade ändå det förträngt hur långa de var.

Men detta år stärkte de mig! Mitt självförtroende ökade i takt med antalet cyklister jag körde om. Höll för min del ett rätt bra tempo faktiskt, trots att det var uppför. Och det var inte särskilt många som cyklade om mig. Istället cyklade jag förbi en hel del "snabba" cyklister. Vilken boost! Kanske har alla morgnarna uppför Västerbron hjälpt till? :).

Mot slutet

Jag mindes inte att det var så "långt" mellan Boviken och Hammarsundet. Även här var det periodvis väldigt backigt. Låt er heller inte luras av kartan; Aspa är bara där för tidtagning.

Backen upp mot depån efter bron över Hammarsundet gick dock bra! Jag såg fram emot pausen, helt enkelt :). Väl i depån bestämde jag mig för att unna mig en kvarts vila, men det blev visst 18 minuter. Under tiden började jag räkna lite på tiden. Under 13 timmar kändes väl lite väl orealistiskt, särskilt om jag inte skulle hitta något sällskap.

Kanske skulle jag klara att komma under 13:15 i alla fall? Precis som förra året blev det så att jag skippade sista depån i Medevi. Lika bra på att köra för fullt ända i mål. Drack och åt lite extra i Hammarsundet istället.

Sista milen

• 00:00 I skogarna mellan Medevi och Motala. I stort sett själv.

• 00:23 En liten klunga kommer ifatt. Hastighet runt 30 km/h. Nummerlapparna vittnat om att de startat efter mig. Bra, det innebär att de kör fort :). Men jag antar det ändå är för sakta för att jag ska hinna under 13 timmar, men har egentligen inga bättre alternativ.

• 14:00 En snabbare klunga kommer om. Nu skulle detta kunna gå... Jag hakar på!

• 14:38 En av alla cyklister man sett stå i vägkanten och byta slang. Kan inte vara roligt så här relativt nära mål.

• 15:40 Några av alla supportrar som stöttar utmed banan. Ser ut att vara ett rätt trevligt lördagsnöje. Jag hejar såklart tillbaka, precis som cyklisten framför mig :).

Sen blev det en ny videofil (max ~4 GB per fil), och jag har inte orkat sätta samman dessa. Så nästa video tar vid där den förra slutade:

• 00:47 Ännu fler som sitter och hejar. Kul!

• 02:54 En bil svänger ut en bit framför klungan. Bil + klunga är ingen bra kombination, men det går ändå bra.

• 03:27 Dags att svänga ut på riksväg 50 igen. Bilen lägger sig till vänster, och stannar. Bra! Den ska ändå köra ut lite till vänster för att komma på andra sidan vajerräcket, då den sidan dagen till ära är dubbelriktad för biltrafik, och vi cyklister får andra sidan för oss själva.

• 06:28 Det blir smalare och smalare. Lite tight när man är flera i bredd, och det smalnar av en bit. Men det gick ju bra...

• 08:00 En till bil (nu med gemensam körbana för bilister och cyklister), men den rullar lugnt och det går bra.

• 09:22 Rullar av riksväg 50 för sista gången. Nu bara de sista rondellerna kvar!

• 12:59 In mot mål!

I mål

Förra året skrek jag ut ett spontant "Ja" när vi passerade den första mållinjen. Det var en så underbar känsla då! Inte ha vetat vad det hela skulle innebära och kräva, och sedan plötsligt ha klarat av det.

Detta år blev det en mer dämpad glädje. Jag var så klart glad över att ha kommit i mål, men nu visste jag ju ungefär vad som återstod efter den sista kontrollen i Medevi, och särskilt när jag för sista gången svängde ut på väg 50 för den sista sträckan till Motala.

Desto större har tillfredsställelsen varit så här i efterhand. Att ha klarat det i år igen! Trots att det bitvis var jobbigt ensam. Och jag är särskilt nöjd, även detta år, med de fyra sista milen. Att jag orkade kriga mig in under 13 timmar. Det var förvisso lite "tur" att det kom en än snabbare klunga där på slutet, men att jag orkade hänga på så sent i loppet!

Det, det är jag nöjd med! :).

Resultat

Data från cykeldatorn från 2018 finns här, och från 2017 finns här

Sträcka	Avstånd	Tid 2018	Medelfart 2018	Tid 2017	Medelfart 2017
Motala -> Ödeshög	47 km	1:45:00	26.9 km/h	1:39:24	28.2 km/h
Depå Ödeshög		14:29		07:18
Ödeshög -> Ölmstad	38 km	1:22:42	27.3 km/h	1:20:09	28.2 km/h
Depå Ölmstad		18:54		18:52
Ölmstad -> Jönköping	21 km	0:45:57	27.2 km/h	0:45:51	27.4 km/h
Depå Jönköping		28:16		18:34
Jönköping -> Fagerhult	29 km	1:09:18	25.3 km/h	2:11:36	13.2 km/h
Depå Fagerhult		11:04		20:19
Fagerhult -> Hjo	38 km	1:16:46	29.6 km/h	1:13:57	30.7 km/h
Depå Hjo		32:47		41:21
Hjo -> Karlsborg	32 km	1:07:18	28.3 km/h	1:04:48	29.4 km/h
Depå Karlsborg		10:49		19:01
Karlsborg -> Boviken	21 km	0:40:34	31.7 km/h	0:47:34	27.2 km/h
Depå Boviken		10:57		16:26
Boviken -> Hammarsundet	31 km	0:59:38	31.0 km/h	1:03:54	28.9 km/h
Depå Hammarsundet		18:35		13:57
Hammarsundet -> Motala*	40 km			1:16:56	31.0 km/h
Hammarsundet -> Medevi*	18 km	0:39:58	26.4 km/h
Depå Medevi*		00:00		00:00
Medevi -> Motala*	22 km	0:39:50	33.0 km/h
TOTALT	297 km	12:52:00		13:58:00

* För 2017 tog jag ingen varvtid vid depån vid Medevi (som vi enbart passerade då). Även i år passerade jag depån utan att stanna, men tog ändå en varvtid.

Med statistik kan man visa det mesta

Så, om vi summerar lite värden i tabellen ovan får vi t.ex:

Total tid mellan depåerna 2018: 10:26:01
Total depåtid 2018: 02:25:51

Total tid mellan depåerna 2017: 11:24:09
Total depåtid 2017: 02:35:48

Betyder det att jag var nästan en timme snabbare i rulltid i år jämfört med förra året? Trots att jag var själv denna gång?

Verkligen inte. Förra året lade vi som sagt mycket tid på att laga punkor mellan depåerna. Därför ser vi t.ex den låga medelhastigheten om 13 km/h mellan Jönköping och Fagerhult förra året, då vi på den sträckan stannade och fixade punka två gånger.

Om vi istället kollar på vad min cykeldator har uppgett som färdtid, dvs hur lång tid cykeln faktiskt har varit i rullning, får vi följande:

Färdtid 2018: 10:35:11
Färdtid 2017: 10:26:28

Helt plötsligt är loppen nästan likvärdiga, t.o.m lite långsammare i år. Hemligheten i år var alltså kortare pauser / mindre stillastående. Men jag ser ändå årets runda som en större bedrift även på cykeln, då jag i många många mil cyklade ensam. För som jag skrev förra året, det var inte jag som drog det stora lasset då. I år fick jag göra det betydligt mer.

Vi ser också att färdtiden i år är något längre än min totala tid mellan depåerna från ovan, men det beror på att man rullar även en viss bit i depåerna, leder cykeln i depån med mera. Allt det räknas ju som att cykeln är i rörelse, så klart.

Till nästa år

I förra årets inlägg skrev jag tre punkter som jag skulle komma ihåg till i år.

• Packa mindra. Njae, lite kanske. Men ändå hade jag med mig för mycket energipulver, t.ex. Använde bara en påse.
• Ta bort stänkskärmarna. Jodå, den främre fick jag loss. Bak satt alldeles för hårt.
• Kortare depåstopp. Njae... lite kanske. Tiden kapades nog framför allt för att det inte var några punkor inblandade i år.

Så till nästa år då?

• Kanske hoppa över fler depåer? Bli bättre på att äta och dricka under färd istället.
• Ha mer sällskap. Det hjälper! :).
• Fundera på starttiden. 00:30 var rätt okej, men 22:10 kändes bra också. Vet inte vad som är bäst.

Dags att ladda om

Nästa vecka åker jag och Jocke till Sogndal / Laerdal i Norge. Då ska vi cykla Jotunheimen rundt. Det ser jag fram emot med skräckblandad förtjusning. Hoppas bara att batterierna har laddats om och att kroppen är återställd tills dess, för det loppet kommer ta betydligt längre tid än 13 timmar.