Gott nytt år!

Hej!

Ytterligare ett år har gått, och nyårskrönikorna avlöser varandra. Likaså kan man börja fundera på nya nyårslöften, och försöka minnas vad man lovade sig själv för ganska exakt ett år sedan.

Cykelåret

När året började satte jag upp ett mål. Jag minns inte om det faktiskt var ett nyårslöfte, eller om jag hittade på det några dagar senare. Ett mål hade jag hur som helst satt upp, och det gick ut på att jag under 2016 skulle cykla minst 600 mil.

Det innebär i genomsnitt 50 mil per månad, eller 2,5 mil per arbetsdag (om vi räknar med 20 arbetsdagar per månad). Cyklar jag raka vägen till och från jobbet kommer jag upp i knappa 17 km, så enbart det skulle inte räcka.

Det började också sisådär, då både januari och februari kom in på "endast" 30 mil vardera.

Helt plötsligt låg jag redan 40 mil "back" efter två månader. Nu ska det ju sägas att vintermånaderna naturligtvis är jobbigare än fina sommarmånader, kanske främst på grund av det motstånd som dubbdäcken ger.

Min helt klart "bästa" cykelmånad var maj, som jag skrev om i 90 mil. Det som kanske främste utmärkte den månaden för min egna del var cykelturen ner till Nyköping.

Drygt 11 mil blev den, vilken var min dittills längsta tur i "ett sträck". Vädret var soligt och alldeles underbart, men utanför Järna började jag inse att jag antagligen skulle dras med en hel del motvind större delen av sträckan.

Och visst fanns det stunder jag undrade vad jag hade gett mig in på, särskilt när det gick tungt uppför i motvind. Lösningen blev många men väldigt korta pauser.

Efter omkring sju mil blev det dags för lunch i Sillekrog, och tänka så gott en hamburgare kan smaka! Jag kände mig dock lite som en udda fågel där bland alla långtradare och husbilar.

Som sagt, det var ett underbart vårväder. Något att både längta tillbaka till och se fram emot såhär i mörkaste december.

Att ha mobilen fäst på styret med Google Maps aktiverat var en fullträff. Däremot märktes det att Googles navigering för cyklister har lite att önska. Det skulle till exempel vara trevligt att kunna välja bort både grusvägar och "skogsmaskinsvägar". T.ex blev jag inledd på vägen rakt fram i bilden här:

Fordonstrafik förbjuden dessutom, men sådant kan man leda cykeln förbi, om nu ens förbudet är "lagligt".

Men jag klarade mig från punka på dessa grus- och skogsvägar, och det blev totalt sett en trevlig upplevelse.

Med blodad tand fick cykeln ta mig till Gotland (nåja, Nynäshamn) lite senare också.

När sedan oktober hade passerat hade jag avverkat nästan 600 mil redan. Då insåg jag att det borde gå att klara av 100 till, och så fick det förbli. Mål är ju till för att revideras, eller hur?

Den 28:e december passerade jag så slutligen 700 mil, och har sedan dess tagit det lugnt och njutit av andra saker istället :).

Vintern kom till slut

Snön kom ju som alla vet i ovanligt stora mängder redan i början av november i år. Vy från min balkong den 10/11:

Och på sjöarna började isläggningen så sakta, och mitt hopp om skridskoåkning tändes även om det inte är perfekt att det kommer så där mycket snö samtidigt som isarna fryser på. Bild från Långsjön i Fruängen den 12/11:

Men det dröjde tyvärr inte länge förrän det mesta av snön (och isarna) var borta. Bild från den betydligt mindre dammen i Långbroparken tagen den 26/11:

Men vintern gjorde faktiskt en comeback. Förvisso en kort sådan, men den gjorde ett ordentligt försök åtminstone. Följande filmklipp är från den 27/11:

Och den 4/12 var det faktiskt några som åkte skridskor på Långsjön, även om jag själv aldrig hade vågat gett mig ut på den tunna isen:

Nästa år (hej Motala!)

För nästa år tror jag nog att mitt ursprungliga mål på 600 mil får stå fast. Dessutom har jag lovat mig själv att ta tag i lite annan träning också, men det är jag väl inte ensam om att lova såhär kring nyår...

Nästa år blir det också premiär för mig i Vätternrundan. Klockan 22:10 den 16:e juni går starten från Motala för min del. Då ska 30 mil avverkas på en förhoppningsvis helt okej tid.

Någon "Svensk klassiker" blir det dock inte. Inte under just nästa år i alla fall ;).

Speciellt tolvslag

Ikväll räknas det ner till 2017. Det är dock en speciell kväll, för vid midnatt tillkommer en "skottsekund".

Istället för att 23:59:59 slår om till den 1:a januari klockan 00:00:00 stannar kalendern kvar på den 31:a december och klockan slår 23:59:60, innan den en sekund senare slår över till 00:00:00.

Senast detta skedde vid ett nyår var 2008 enligt Wikipedia. Anledningen till skottsekunden är helt enkelt att anpassa vår tideräkning till jordens (till viss del oregelbundna) rotation.

Nu ska det dock erkännas att detta inte påverkar oss i Sverige särskilt mycket, då skottsekunden införs 23:59:60 UTC. Det sker alltså först när klockan i Sverige ska slå över till klockan ett på natten.

Så vi kan lugnt räkna ner till tolvslaget som vi brukar göra, och sedan börja njuta av kommande årets näst längsta månad.

Gott nytt allesammans!