Så mycket hat

Hej!

Höst! Lövfällning! Halka! Man får ta det lungt på sina ställen. I fredags fick jag syn på ett videoklipp på Facebook, där man ser hur det kan gå även i låg hastighet. Kolla till höger i bild. Detta ser för övrigt ut att vara på Folkungagatan, strax innan korsningen med Katarinavägen.

Klippet är alltså inte mitt. Nu tänker jag dock inte länka till Facebook-gruppen där detta först publicerades, då många medlemmar i den gruppen förespråkar hot och våld. "Vanliga" människor (de flesta lastbilsförare) som verkar försöka bräcka varandra i hur mycket otrevligheter, hat och hot man kan kläcka ur sig.

Och detta är ändå ett av de lindrigare inläggen där.

Jag är fullt medveten om att det finns långt värre "hatforum" på nätet, med långt grövre språkbruk. Jag kan ändå inte förstå hur "vanliga", vuxna månniskor kan tänka och uttrycka sig så här "offentligt".

Nu ska jag inte göra som Birgit Friggebo och föreslå att vi sjunger "We shall overcome", men nog kan vi visa varandra mer hänsyn i trafiken? Cyklistbloggen gjorde en bra insats i förra veckan med att öka förståelsen mellan olika trafikgrupper i ett av deras inlägg, "Cyklistbloggen åker lastbil".

En fördel när man cyklar är att man hör och ser väldigt bra. Det är väldigt lätt att kommunicera med andra runt om en, och man ser ofta mycket bättre än när man sitter i en bil. Man kan t.ex vänligt upplysa andra om brist på synlighet.

Nedan är ett inlägg jag skrev den 3:e januari i år. Jag cyklade mot Solna, och befann mig vid korsningen Solnavägen / Karolinska vägen. Det låg några centimeter snö på vägen, och det flög lite flingor i luften också. Cykeln fullt utrustad med bra lampa både fram och bra. Jag själv utrustad med reflexväst och reflexhandskar. Reflexöverdrag över ryggsäcken. Och synliga ekreflexer, trodde jag:

Och jag kan konstatera att de flesta cyklister gör mycket för att synas bra nu när mörkret försvinner sent och kommer tidigt.

Tillbaka till löven

Om vi bortser från just de specifika fallet i filmen ovan, och koncentrerar oss på halka orsakad av löv på cykelbanor. Visst har man ett eget ansvar som cyklist (precis som bilister har), men borttagningen av löv från cykelbanorna är bristfälliga på många håll. Krister Isaksson sammanfattar det bra i sin senaste bloggpost.

Något som fick mig att reagera var texten:

11 procent av cyklisternas singelolyckor med personskador i oktober beror på lövhalka. Eftersom singelolyckor bland cyklister är många så är det alltså många som skadas under en kort period av året. Och lite görs åt detta – i nollvisionens Sverige.

Men bara man har hjälm på sig så går allt bra, eller hur? Det verkar vara vad NTF (Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande) tycker i alla fall. En en nyhet på deras hemsida med rubriken "Ännu ett förlorat år för cykelsäkerheten..." kan man läsa följande:

Sedan 2012 har nästan 50 000 cyklister skadats och 108 dödats i den svenska trafiken. För tio år sedan införde Sverige cykelhjälmslag för barn upp till 15 år. Sedan dess har väldigt lite gjorts för att påverka cykelhjälmsanvändningen.

När nu NTF presenterar resultaten från sin senaste nationella cykelhjälmsmätning, som bygger på över 100 000 observationer över hela landet, kan vi återigen konstatera att cykelhjälmsanvändning inte ökar.

Som att cykelhjälm skullle vara en universallösning...

Men när det gäller "riktig trafik" skriver de under avdelningen "NTF Anser":

Eller i textform:

Nollvisionen innebär att väg- och gatumiljön ska utformas så säker att ingen ska dödas eller skadas allvarligt även om man begår ett misstag. De dödliga olyckorna sker ofta i kollision med andra fordon eller genom att bilister kör av vägen och kolliderar med hårda föremål vid sidan om vägen. Två av tre dödsolyckor sker på landsbygdsvägar oftast i kollision med mötande eller korsande fordon.

Många olika metoder har utvecklats inom ramen för Nollvisionen för att förbättra vägmiljön. Hit hör t.ex. mitt- och sidoräcken, frästa räfflor, rensning av sidoområden, anpassning av hastighetsgränser, säkring av korsningar och övergångsställen mm.

Vägmiljön kan göras säkrare genom att man bygger nya vägar eller förbättrar de vägar som finns. Det är så gott som alltid mest kostnadseffektivt att satsa på förbättring av befintliga vägar. Vägarnas och bilarnas passiva säkerhet bör utvecklas och integreras så att den totala säkerheten blir så bra och kostnadseffektiv som möjligt.

Vill man vara elak kan man tolka det som att sker det en bilolycka är det infrastrukturens fel, medan när det sker en olycka med en cykel så är det cyklistens fel (åtminstone om han/hon saknade hjälm).

Men om vi ser till infrastrukturen då? Skulle jag räkna upp alla platser jag sett bristfälliga lösningar på skulle den listan bli lång. Ett exempel har jag ju i mitt förra blogginlägg. När det just gäller vägarbeten är tydligen cykelolyckor den vanligaste olyckstypen där:

Cykelolyckor är den vanligaste olyckstypen vid vägarbeten idag. Av samtliga olyckor vid vägarbeten i kommuner är det i 40 procent av fallen en cyklist som skadas.

Allt enligt en annan bloggpost av Krister Isaksson. Han fortsätter:

Tänk då på att de som cyklar sällan representerar mer än 10 procent av alla resor i svenska kommuner och städer idag. Med andra ord är vägarbetsområden en farlig plats för cyklister. Och varför är de det?

och visar sedan upp ett otal exempel på bristfälliga lösningar. Väl värd att ögna igenom.

Och en läsvärd gammal debattartikel i Expressen: Cyklister är de mest utsatta vid vägarbeten.

Själv har jag en lite ändrad väg till jobbet nu pga Ellevios arbeten med kraftledningen utmed E4'an. I början (medan jag fortfarande var bortrest) ledde man om gång- och cykeltrafiken på detta regionala cykelstråk rakt nerför en trappa! Ja, faktiskt. En orange "omledningspil" som pekade rakt nerför en trapp. På ett regionalt cykelstråk där åtminstone hundratals cyklister cyklar varje dag. Inte konstigt att cyklister är så olycksdrabbade i samband med vägarbeten.

Staket / betongsuggor utan reflexer. Omledningar nerför trappor. Det skulle vara otänkbart på en bilväg, men på cykelbanor kan man tydligen hitta på lite vad som helst. Bilder och filmer finns i denna Facebook-tråd. Kanske kommer det en specifik bloggpost om detta lite senare också...

Till sist

I veckan kom beskedet att den cykelväg ("snabbcykelväg" som kommunen kallat den) på Lidingö rivs upp(!). Protesterna från bilisterna blev för starka. SVT sände t.ex ett inslag om detta i torsdags (kan ses fram till den 5:e november). Inslaget startar omkring 02:20.

SVT har också skrivit om det här, här och här.

Som jag förstått det så var detta från början en väg med en fil åt varsitt håll. Man har lagt ny asfalt och breddat vägen, och sedan satt staket mellan bilisternas körbana och cykelbanan. Låter förträffligt. Samtidigt som man separarer bil- och cykeltrafiken från varandra på ett säkert sätt får man bort cykeltrafiken från den idag smala kombinerade gång- och cykelbanan bredvid bilvägen.

Men protesterna blev som sagt för stora. Trots att bilarna fortfarande skulle ha en fil i vardera riktning tyckte man tydligen att körfälten "blev för smala". De verkar dock tycka att ett busskörfält skulle gå bra istället. SL önskar sig dock inget sådant på denna plats, enligt uppgift. Så nu rivs staketet istället. Kalaset har hittils bara kostat 3,5 miljoner kronor...

Det är alltså utmed Norra Kungsvägen på Lidingö detta gäller. Jag tror att det ser ut ungefär så här på sträckan (bild från Google Maps):

(Det vi ser till höger i bild är alltså en kombinerad gång- och cykelbana, som dessutom är dubbelriktad. Här ska cykeltrafik åt två håll samsas med gående).

Jag har två reflektioner kring detta.

1. I inslaget i SVT är en Lidingöbo med som säger "Bara för att några stycken ska cykla fort, det finns ju massor av plats att bredda här så det blir en gångbana och en cykelbana, som inte alls tar plats från bilvägen". Begreppet "fort" är tydligen relativt. Vi pratar om cyklister här som nog normalt inte ens kommer upp i 30 km/h, kanske på sin höjd 40 km/h. Samtidigt ser det på Google-bilderna ut som att bilvägen är skyltad 70 km/h. Återigen känns det som att cykla är något man ska göra på fritiden, på helgerna. Ute och flanörcykla. Men ska man cykla någon eller några mil till jobbet är det såklart viktigt att kunna hålla vettiga hastigheter.

2. Namngivning. Jag tycker det var olyckligt att döpa den till "snabbcykelväg". Det handlar ju egentligen om infrastruktur som finns på varenda lilla lokalgata för bilarna. Så man kan cykla åtminstone 30 km/h tryggt, utan att störa och irritera fotgängarna. Detta medan bilarna kör på 70 km/h. Varför inte bara kalla det för en "cykelbana"? Det är ju vad det är. Eller ska vi börja kalla bilvägarna där man får köra snabbare än 50 km/h för "snabbmotorvägar"?

För övrigt verkar ju 30 km/h vara allmänt accepterad hastighet att hålla utanför skolor och förskolor. Om man kör bil. Men cyklister som håller 30 km/h på raka vägar långt borta från en skola, ja, de brukar kallas för "tour de france"-cyklister i vissa grupper...