Det här är lagligt

Hej!

Nyligen hemkommen från cirka två och en halv veckor underbar semester i Japan och jag konstaterar att mitt senaste blogginlägg är från början i september.

Den här bloggen, eller kanske snarare mitt agerande, har levt i en juridisk gråzon. Jag tänker då på kameraövervakningslagen, som i Sverige reglerar hur och var det är tillåtet att sätta upp övervakningskameror. Den styr följdaktigen även vad som betraktas vara en övervakningskamera. Wikipedia skriver mer om detta. Bland annat:

Som huvudregel krävs det tillstånd från länsstyrelsen för att få sätta upp en övervakningskamera. Det finns undantag där det räcker med en anmälan till länsstyrelsen, till exempel i banker och butiker om syftet är att förebygga, utreda eller avslöja brott.

Datainspektionen har en hel del i ämnet på sin hemsida, däribland vanliga frågor och var. Om så kallade "dashcams" och vindrutekameror skriver de:

Jag har hört att vindrutekameror, som går att ta bort, inte räknas som fast monterade. Därför ska de inte omfattas av kameraövervakningslagen. Stämmer det?

Nej, det stämmer inte. Helt handhållna kameror, som man håller i sin hand, omfattas inte av kameraövervakningslagen. Men en kamera som exempelvis sätts fast via sugkopp på vindrutan räknas som uppsatt i lagens mening och då omfattas den av reglerna i kameraövervakningslagen. Det spelar ingen roll att kameran har ett snabbfäste som gör att den enkelt kan tas bort.

Datainspektionen har också hävdat att detta gäller kameror monterade på exempelvis ett cykelstyre, vilket är precis vad jag har. Det finns alltså risk att mitt filmande faktiskt är olagligt.

Men på samma sida skriver Datainspektionen:

Kammarrätten i Göteborg har i en dom (juni 2015) bedömt att en mobiltelefon med kamera som sätts i en hållare i en bil eller på en cykel får anses vara manövrerad på platsen och därför inte omfattas av kameraövervakningslagen. Datainspektionen har överklagat domen till Högsta förvaltningsdomstolen.

Högsta förvaltningsdomstolen, som hette Regeringsrätten när jag växte upp, är högsta instans hos de "allmänna förvaltningsdomstolarna". Jämför med Högsta domstolen som är högsta instans i brott- och tvistemål. Wikipedia vet som vanligt mer.

För att hålla en lång historia kort: Länsstyrelsen avslog tidigare en ansökan om att ...

... bedriva kameraövervakning med en mobiltelefonkamera som skulle placeras på insidan av vindrutan i en bil eller på ett cykelstyre i syfte att filma det som finns framför fordonet under färd. Kameran skulle startas och stängas av manuellt i samband med färden.

Filmning med kameran skulle typiskt sett ske under 1–2 minuter och som längst under 20 minuter. Bilderna skulle bl.a. användas för s.k. lifelogging, dvs. närmast för att mera kontinuerligt filma vad personen i fråga ser och upplever, sociala medier och som underlag till öppna karttjänster på internet.

Länsstyrelsen ansåg att en sådan anordning var tillståndspliktig (dvs, kräver tillstånd från just Länsstyrelsen för att få sättas upp), samtidigt som man avslog ansökan med motiveringen att "enskildas integritetsintresse fick anses väga tyngre än övervakningsintresset."

Detta överklagades till Förvaltningsrätten, som upphävde Länsstyrelsens beslut. Datainspektionen i sin tur överklagade Förvaltningsrättens upphävande till Kammarrätten, som avslog överklagandet (dvs, gick på samma linje som Förvaltningsrätten). Enligt domslutet:

Kammarrätten ansåg att kameran manövrerades på platsen eftersom den skulle aktiveras och avaktiveras på plats samt även i övrigt hanteras från platsen där den var placerad.

Datainspektionen överklagade så även Kammarrättens beslut till just Högsta Förvaltningsdomstolen. Och så i går fredag (den 21/10) kom domslutet. Även Högsta Förvaltningsdomstolen avslår Datainspektionens överklagan. Domslutet avslutas med:

Kameran kommer att vara uppsatt på vindrutans insida i en bil eller på ett cykelstyre, dvs. i fordonsförarens omedelbara närhet. Föraren ska starta och stänga av kameran samt avgöra vad som ska filmas genom att styra fordonet. All manövrering av kameran ska således ske på platsen.

Det är därmed inte fråga om en övervakningskamera i kameraövervakningslagens mening och något tillstånd krävs inte. Överklagandet ska därför avslås.

Så jag (och många andra) kan nu fortsätta filma från cykeln, helt lagligt.

En kopia av domslutet finns här.

Som vanligt gäller att jag inte är någon jurist. Texten oven är full av mina egna tolkningar, som såklart kan vara helt felaktiga.

Till sist

Snart november. Temperaturen runt 5 grader både på väg till och från jobbet. Ändå är det nästan fullt av parkerade cyklar i det nya, störra cykelgaraget på jobbet. Och jag är långt ifrån ensam ute på cykelbanorna.

Måste bara få illustrera detta med ett (lagligt!) filmklipp från i onsdags. På väg hem från jobbet, mellan Västerbroplan och Liljeholmsbrons södra fäste. Såklart uppsnabbad (4x), så klippet är endast cirka en och halv minut långt:

Jag tänker tillbaka på en insändare från i somras i en av lokaltidningarna här. Där framfördes åsikten att alla cykelbanor lika gärna skulle kunnas rivas upp och tas bort (och ersättas med fler filer för bilar), eftersom man ändå bara kan cykla i juni, juli och augusti och att de därför gapar tomma större delen av året.

Vi lever uppenbarligen i olika världar...