Kalv på grönbete

Äntligen vår! Redan inne på årets andra kvartal, och inte en bloggpost förrens nu. Illa.

I detta inlägg har det blivit ett antal video-klipp. De flesta relativt korta dock, så kanske orkas de med ändå.

Igår fick jag av dubbdäcken från cykeln och på med sommardäcken. Idag skulle jag bara en kort runda för att testa på dessa. Det var en riktig härlig vårkänsla! Så lätt det gick! Det som skulle blivit några lugna kilometer blev tre lugna mil istället. Kändes som att vara en kalv på grönbete. Nästan i alla fall.

På väg hem från cykelverkstan här i Fruängen igår blev jag stoppad av en äldre man. "Du kör inte för fort va?", sa han. Det blev en konversation i positiv anda. Men det återkommer jag till strax.

... men först något helt annat

Så här i deklarationstider kan man ju fundera på vilka avdrag man kan och får göra.

Redan inför 2015 trappades avdragsrätten för privat pensionssparande ner från 12 000 kr / år till 1 800 kr / år för de flesta svenskar.

Till 2016 är det avskaffat helt för de flesta. Läs mer i exempelvis DN's artikel.

Ett annat "avdrag" som försvann nu vid årsskiftet är "skattereduktion för gåvor". Det infördes 2012 och har i korthet gått ut på att vissa gåvor till godkända organisationer gav rätt till skattereduktion. Mer info hos Skatteverket

I början av året fick jag hem ett brev som informerade om detta. Bl.a stod det:

Vi på Alzheimerfonden beklagar att givare inte längre kan få ta del av den här förmånen. Behovet av stöd till alzheimerforskning är större än någonsin, och vi hoppas att ditt engagemang och din vilja att hjälpa är lika stark som tidigare.

Hur mycket det här avdraget faktiskt har använts, och vilka effekter det har haft på givandet vet jag inte. Jag gillade dock symbolvärdet av det, i att staten premierade givande och på sätt och vis själv sköt till lite extra från den skatt man redan betalat på dessa pengar. Det var statens sätt att säga "vi tycker det är viktigt att ni skänker pengar till välgörande ändamål, och särskilt eftersom det sker med redan skattade pengar så bidrar vi med lite extra".

Det fick i varje fall mig att skänka lite mer, dels som en engångsinsättning första året för att komma upp i minimibeloppet, och sedan lite extra varje månad eftersom staten gav "tillbaka" 25 % av summan.

Jag kommer inte sluta bara för att avdraget försvinner, men kanske dröjer det längre innan jag eventuellt höjer summan i framtiden.

Tillbaka till snabbkörande cyklister

Den äldre mannen som stoppade mig var positiv, och delvis skämtade han lite. Jag kunde bara instämma i att många cyklister visar dålig hänsyn och respekt i trafiken, och att regelefterlevnanden kanske inte alltid är den bästa. Vi skiljdes sedan åt i positiv andra.

Det är dock inställningen att cyklister som grupp är rena "dårar", "dödsmaskiner", "Tour de France-tävlande" som förekommer flitigt framförallt i diverse kommentarsfält på nätet som gör mig nedstämd. Det är aldrig roligt att buntas ihop i en grupp med allmänna påhopp, oavsett om det gäller favoritlag i fotboll eller transportmedel till/från jobbet.

Många av mina tanker sammanfattas bra i ett inlägg på Cyklistbloggen

Ibland blir jag dock skrämd av allt hat som florerar. Se t.ex det här inläggat på ovan nämnda blogg.

Eller när Aftonbladet's ledarskriben Fredrik Virtanen skriver såhär på ledarplats:

I vanlig ordning höll vi på att bli mördade på väg till förskolan i onsdags. Jag överlevde dock och skrev ett skämtsamt Twitter-inlägg: ”Cyklister, vi kan förstås inte skjuta dem. Men vad kan vi ­göra?” De flesta föreslog rått ”dutta till dem lite lätt med bilen” eller ”preja dem” eller ”sätta en käpp i hjulet”.

Och jag ser ju på Facebook vittnesmål från folk som blir prejade. Bilister som medvetet riktar in sig mot cyklisterna, och "hoppar" bilen fram mot dem. Ofta för att skrämmas, men det kan ju sluta illa. Själv har jag inte råkat ut för något sådan't direkt fientligt, men jag väntar ju bara på att den dagen ska komma. Tyvärr.

En kväll / natt genom Stockholm

Min poäng jag vill komma till är att det inte bara är cyklister som "gör fel". Det finns regelbrytare i alla trafikantgrupper. Även bilister bryter mot trafikregler. Jag ser det nästna dagligen inne i stan! Istället för att dra hela trafikantgrupper över en (stor) kam, kan vi istället konstatera att det är individer som gör fel. Det finns ingen anledning till att fysiskt hota/skada (!) andra individer bara för att andra gör fel.

För att faktiskt bidra med egna exempel har jag tagit fram några videoklipp. Alla dessa är från samma kväll / natt (den 19:e mars i år), och visar på vad man som cyklist kan förvänta sig inne i Stockholm.

Häng med!

Färden börjar i Fruängen, går via Hornstull upp på Hornsgatan. Första klippet är från korsningen vid Zinkensdamm. Håll koll på trafikljuset för högersvängande, som blir gult tidigt i klippet. Gult är det numera (sedan 1999) förbjudet att köra mot, såvida det inte slår om precis framför en och det skulle vara trafikfarligt att tvärbromsa.

Nu syns det inte i bild att ljuset slår om till rött, men taxibilen som passerar kör helt klart mot rött. Titta på "gröna gubben" för övergångssstället till vänster. Bilen hinner knappt ens komma in på övergångsstället förrens fotgängarna får grönt.

Vi fortsätter sedan via Slussen, Skeppsbron, Strömbron och Arsenalsgatan till Birger Jarlsgatan.

Låt oss först ta en titt i Trafikförordningen, 3 kapitlet, 53:e paragrafen som säger:

53 § Ett fordon får inte stannas eller parkeras
...
3. på eller inom ett avstånd av tio meter före en korsande cykelbana eller gångbana,
...
7. i ett cykelfält,
...

Ett cykelfält är ett eget körfält för cyklister (eller moped av klass II) som har "streckade" vägmålningar på båda sidor. Vanliga inom Stockholms innerstad.

Lagen är alltså glasklar. Inga andra fordon får stannas eller parkeras i dessa. Punkt slut.

Se hur båda bilarna har lämnat ungefär ett och ett halvt körfält fritt för bilarna. Hade de bara stått lite mer till vänster, så hade cykelfältet inte blockerats. Och bilarna hade fortfarande haft ett fritt körfält. Nu måste ju bilarna ändå "inkräkta" på körfältet längst till vänster.

Inte helt blockerande, men smalt var det.

Nu var min plan att komma upp på Odengatan för vidare färd mot Solna via Torsgatan / Solnavägen. Jag körde dock för långt, och hamnade vid Roslagstull. Och så började ett fint snöfall också. Stämningsfullt blev det...

Från Roslagstull tog jag mig mot Sveavägen, och satte fart söderut på den. Premiär för mig, så jag var osäker exakt hur cykelfältet / cykelbanan såg ut. Först visste jag inte riktigt var det tog vägen, men tillslut såg jag skylten "påbjuden cykelbana" precis framför en bil! Som valt att stanna just där (och inte t.ex tre meter längre bak på busshållplatsen) för att släppa av en passagerare.

Smalt och trångt var det. Och kanske inte helt säkert. Dock ett vanligt hinder i Stockholmstrafiken. Faktiskt.

Sen blev det Solna nästa. Inga större incidenter på vägen. Lite jobbiga trafikljus, men de kanske blir ett ämne för ett senare inlägg.

Hem från Solna

Klockan hann passera halv ett natten till den 20:e mars innan jag så var på väg hem från Solna. Denna gång hade jag inga avsikter att köra fel, så nu bär det av på Solnavägen, Torsgatan, Sankt Eriksgatan, Flemminggatan och Kungsgatan. Första klippet är från Kungsgatan:

Som sagt. Förbjudet att stanna / parkera i cykelfält... Att det sedan råder åtminstone parkeringsförbud vid den här tiden i det högra körfältet ("bussfilen") verkar inte vara något som det tas någon större hänsyn till heller.

Nästa klipp är lite längre, och visar svängen in på Birger Jarlsgatan och sedan hela vägen mot korsningen med Hamngatan.

Det är ju inte bara en enstaka bil som bestämt sig för att parkera / stanna i cykelfälten. Inte ens den nivåseparerade cykelbanan har undkommit!

Här cyklade jag nattetid absolut första gången i höstas. Då blev jag faktiskt smått chockad över hur trafiken såg ut här. Hur det känns som att trafikreglerna inte gäller nattetid. Att cykelinfrastrukturen inte är något man behöver ta på allvar. Nu är jag mer luttrad, och kan bara konstatera att respekten för cykelbanor och -fält nästan är obefintlig.

Såg ni förresten den bil som, precis när jag själv fick grönt i klippet ovan, svängde vänster från Birger Jarlsgatan in på Kungsgatan. Bilen "blinkade" förvisso korrekt, men det råder förbud både mot vänstersväng och u-sväng där. En bild från när jag passerade från det hållet några timmar tidigare:

Nåja, området kring Stureplan kanske är ett undantag. Vi fortsätter nu samma väg tillbaka, via Arsenalsgatan, Strömbron, Skeppsbron och Slussen in på Hornsgatan.

Där hittar vi två bilar i cykelfältet, varav en med varningsblinkers:

Vi fortsätter på Hornsgatan och passerar Mariatorget. Nu kommer vi fram till en busshållplats. Även om bilar inte respekterar cykelfält kanske det finns viss respekt för busshållplatser och kollektivresenärer? Det kan man ju hoppas på i alla fall.

Men nattbuss 94 framför kommer inte ens in till hållplatsen, utan slår på varningsblinkers mitt ute i vägbanan, och de påstigande (de var nog i alla fall ett tiotal) får kliva ut i vägbanan och sedan på bussen:

Det är dock minst lika förbjudet att parkera här som i cykelfält. Det regleras i nästa paragraf, § 54:

54 § På en markerad hållplats för spårvagn, fordon i linjetrafik eller skolskjuts får andra fordon inte stannas eller parkeras annat än för på- och avstigning som kan ske utan hinder för spårvägs-, linje- eller skolskjutstrafiken. Om det saknas markering som anger en sådan hållplats gäller förbudet inom tjugo meter före och fem meter efter märket E22, busshållplats, i vägmärkesförordningen (2007:90) eller en annan skylt som anger sådan hållplats.

Jag kan räkna till ett antal bilar i klippet ovan som bryter mot denna paragraf.

Men låt oss fortsätta, och passera Zinkensdamm. Där blir jag omkörd av en bil, som lite längre fram tycker att cykelfältet / cykelbanan är ett bra ställe att stanna i:

Men sedan var det fritt fram ända hem till Fruängen!

Så, vad säga om detta då?

Allt från ovan är som sagt från en kväll / natt. Men det är inga isolerade händelser. Jag har säkert flera timmar video med både bilister, cyklister och fotgängare som bryter mot trafikreglerna på ett eller annat sätt.

Bilister som hävdar att många cyklister bryter mot reglerna har såklart rätt.

Men bilisterna gör ju minst lika mycket fel själva. Jag ser nästan varje dag bilister som bryter mot trafikreglerna. Förvånansvärt många kör faktiskt mot rött. Andra gör förbjudna svängar. Kör mot "enkelriktat" (infart förbjuden) eller förbjuden motortrafik. Parkerar i cykelfält / cykelbanor. Listan kan göras lång.

Problemet med bilister som använder cykelfält som tillfälliga parkeringsplatser har på sistone uppmärksammats även utanför "cykelforum". T.ex skrev DN en artikel om detta den 23/2 om problemen i Hammarby sjöstad, och följde upp på ledarplats med en text av Erik Helmersson dagen efter: "Sluta snacka, börja bötfäll". Ytterligare en artikel kom den 27/2.

Några citat från artiklarna ovan:

Karin Hebel, enhetschef på Trafikkontoret:

Hon förklarar att felparkeringar inte är unikt för Hammarby sjöstad utan förekommer i hela Stockholm och att en utökad bevakning inte löser grundproblemet.

– Problemet kommer alltid finnas så länge bilförarna inte respekterar bestämmelserna. Sedan beror det även på parkeringsmöjligheterna och vad som finns på gatan.

Ugur Karci, distriktschef på G4S:

Han poängterar att stopp- och parkeringsförbud råder i cykelfälten men menar att man försöker prata med bilisterna före att bötfälla dem.

– Vi jobbar informativt och förebyggande men om reglerna inte följs riskerar bilägaren alltid att få en parkeringsanmärkning. Ser vi en bilist som parkerar fel så pratar vi i första hand med den och ser till att den flyttar bilen.

Jo, tackar. "Pratar med dem". Med risk för att låta bitter, men det har ju hjälpt väldigt bra hittils. Eller inte.

Erik Helmersson (ledarskribent DN):

Får man önska att p-vakterna åtminstone använder sitt skarpaste tonfall? Annars kan det finnas viss risk att bilisterna känner sig otillräckligt avskräckta från att ställa sig fel även nästa gång.

Ett mer drastiskt förslag är detta: Följ lagen. Bötfäll alla som parkerar i cykelbanor.

Däremot ser jag inget större "hat" mot bilisterna i de etablerade medierna. Men av någon anledning är det okej att "skoja" om att skada cyklister. Säga att cyklister är dårar och inte alls respekterar trafikreglerna.

Tänk om alla visade respekt, både åt sina medtrafikanter (oavsett trafikslag) och mot de lagar och bestämmelser som finns? Kanske önsketänkande...

Ibland förekommer det i kommentarsfälten krav på att införa körkort för cyklister. Bra idé! Då kan vi samtidigt införa körkort för bilister, så de också följer trafikreglerna. Nä, just det. Faktum är att många (de flesta?) av cyklisterna i Stockholm redan har körkort för bil också. Många är trots allt både cyklister och bilister.

Till sist

Cykelbanor kan dock vara farliga för kalvar om man inte är uppmärksam. Ett exempel från dagens cykeltur, som tyvärr inte heller är en helt ovanlig syn på cykelbanor / cykelfält i Stockholm:

Uppdatering 2016-04-04

Dagen efter jag skrev ovan fick jag använda mina reflexer igen. Se nedan. Platsen är Flemminggatan påväg mot Kungsbron.

Hade jag varit en meter längre fram hade jag sannolikt blivit prejad rent fysiskt. Bilisten verkar inte ha haft någon koll alls på att jag var där, och inte heller blev jag förvarnad av några "blinkers". En enkel sak att använda, och som kan göra oss andra i trafiken uppmärksamma på ens avsikter, även om föraren själv inte har superkoll. Jag ångrar i efterhand att jag inte stannade och gjorde bilisten uppmärksam på vad som hade skett. Men det är ju lätt att vara efterklock.

Detta är också en anledning till att jag har en kamera på styret hela tiden. Kan ju underlätta om det skulle bli försäkringsärende av någon incident. Mot fysiska skador skyddar den dock inte...