Anarki och ingen kultur
Suck. Jag hade lovat mig själv att nästa inlägg inte skulle handla om cykel. Alls.
Men på förekommen anledning vill jag skriva av mig. Upprinnelsen är en artikel i DN idag (under avdelningen "Insidan"). Den såg ut så här:
Digitalt är den uppdelad på två sidor, här och här.
Rubriken är som synes ett citat som lyder "Det finns ingen cykelkultur i Stockholm". Sagt av en polis. En cykelpolis, dessutom. Mer om det strax. I papperstidningen "puffades" det för denna artikel på förstasidan genom rubriken (och i citatform) "Cykelanarkin blir bara värre".
Jo man tackar. Jag ber om ursäkt på förhand för allt kommande gnäll från min sida. Vill också på förhand säga att jag inte alls förespråkar att bryta mot några trafikregler. Själv försöker jag köra så laglydigt som möjligt, och respekterar t.ex rödljus. Så, nu fick jag det sagt också.
I artikeln tas problemen med cyklister som kör för snabbt vid "Götgatspuckeln" upp. Cykelpolis-Krister (inte att förväxla med cykelplanerar-Krister) säger följande i artikeln:
Han klockades för 34 kilometer i timmen. Det är som om en bilist kört i 200 kilometer i timmen på en 50-väg. Jag behöver inte säga mer.
Nä, säg inte mer tack. Han kan väl inte på allvar jämföra en flera hundra kilo tung bil som kör i 200 km/h med en cyklist som kör i 34 km/h?
Har man tagit körkort så har man också antagligen klarat teoriprovet. Och där ingår begrepp som "reaktionssträcka", "bromssträcka" osv. Annars kan man friska upp sitt minne t.ex här.
Låt oss börja med reaktionssträckan. Det är alltså hur långt fordonet hinner från att något sker, tills att föraren har hunnit reagera och sätta in "åtgärd". Den tid det tar att reagera verkar ligga melln 0,5 och 2 sekunder. Låt oss räkna med 1 sekund för enkelhets skull.
En bil som färdas 50 km/h skulle då hinna omkring 13,9 meter. En cyklist som färdas i 34 km/h skulle hinna omkring 9,4 meter.
Den här "fartdåren" till cyklist skulle alltså hinna knappt 10 meter. Låt oss då jämföra detta med en bil som färdas i 200 km/h, som polisen tycker är en relevant jämförelse. Bilen (som dessutom väger bra mycket mer än en cykel) skulle hinna hela 55 meter innan föraren hinner reagera!
När föraren sedan då väl har reagerat så kommer det även ta en viss sträcka innan han/hon har lyckats bromsa fordonet. Det kallas för bromssträcka. Bromssträckan är kvadratisk mot hastigheten, men beror till stora delar på "friktionen" (motståndet) mellan däcken och asfalten. Det säger sig självt att man bromsar bättre på torr asfalt än isig asfalt.
Jag har inte lyckats hitta något säkert friktionstal för cykel, så nu är jag ute lite på hal is här. Men låt oss räkna på ett hälften så högt bromsstal som för bilar (dvs, vi "låtsas" som att en cykel bromsas bara hälften så bra som bilar. Ett antagade som snarare borde tala till fördel för bilarna).
En bil som kör 50 km/h, och har friktionstalet 0,8, får då en bromssträcka på cirka 12,5 meter. En cyklist som kör 34 km/h, och med friktionstalet 0,4, blir motsvarande sträcka nästan 12 meter. (Antar vi däremot att cyklisten har samma friktionstal som bilarna, så blir sträckan endast knappt 6 meter).
Då har vi kvar bilen som kör i 200 km/h. Det som polisen hävdar är att jämföra med en cyklist som kör 34 km/h. Dess bromssträcka blir cirka 200 meter(!).
Den totala stoppsträckan, dvs den sträcka fordonet färdas från det att något sker, till att föraren har dels reagerat och dels lyckats bromsa fordonet, blir för cyklisten som kör 34 km/h 9,4+12 meter, dvs nästan 22 meter.
Bilisten som färdas 50 km/h får motsvaranade stoppsträcka på 13,9+12,5 meter, dvs drygt 26 meter.
Och så bilisten som färdas i 200 km/h. Där blir stoppsträckan 55+200, dvs 255 meter!
Känn på den. 255 meter mot 22 meter. Det tycker polisen är jämförbart. Och sprider den åsikten i media.
Dessutom skulle i alla fall jag hellre bli påkörd av en cykel än en flera hundra kilo tung bil. Och cyklisten har säkert lättare att väja på ett säkert sätt en bilisten.
Jag håller fullständigt med det cykelplanerar-Krister säger i artikeln bredvid:
En hastighet på 30 km i timmen anses vara snigelfart - om det gäller en bil.
Men en cyklist som cyklar i samma hastighet anses vara en fartdåre.
Jag tror man måste sluta se cyklister som "flanörer". Som cyklar lite sakta för att det är kul. Betrakta cykel som ett riktigt fordon istället. Och bygg vettig infrastruktur anpassad för dagens cyklism.
Återigen skapar media ökad polarisering mellan trafikantgrupperna. Och återigen är det cyklister som utmålas som "fartdårar", "idoter" och massa annat. Aldrig skriver man artiklar om t.ex bilister, fotgängare eller yrkerschaufförer som uppträder dumt i trafiken. Cyklister, som grupp, är det tydligen helt okej att benämna som "respektlösa fartdårar" som inte alls bryr sig om trafikregler.
Och det ger andra i trafiken bilden av att cyklister ändå aldrig bryr sig om trafikregler. Eller har några rättigheter. Och därför är det okej att inte respektera när man själv har väjningsplikt mot cyklister. Eller respektera stoppförbuden i cykelbanor och cykelfält. Eller respektera stoppförbud i bussfilerna. Och så vidare...
Egna lösningar
Och det är ofta alla hinder som finns i den minst sagt undermåliga cykelinfrastrukturen i Stockholm som tvingar cyklister att "hitta på egna lösninga". Som tvingar cyklister att köra ut i bilarnas körbanor. Som tvingar gående att svänga in på cykelbanor, som i sin tur tvingar cyklister till farliga undanmövrar. Och som skapar irritation.
Får bli mer om detta i ett senare inlägg...
Cykelkultur
Man säger från polishåll att det inte finns någon "Cykelkultur" i Stockholm. Vad det nu skulle vara.
Men jag gör min egna tolkning. Och konstaterar att "cykelkultur" även saknas från stadens håll. Från stadens entreprenörer. Från polisen.
Samma polismyndighet som vid inringning om bil som totalblockerar en cykelbanan ställer frågan "blockerar den biltrafiken?". Att den blockerar hundratals eller tusentals cyklister spelar ingen roll. Åtgärd sätts bara in om den blocker biltrafiken. Inte "låtsastrafiken" som cyklisterna utgör. Suck.
Eller vad sägs om det farliga staket, helt utan reflexer, som jag skrev om i vintras.
Eller så aktuellt som från i torsdags förra veckan. Då tyckte man att det var en bra idé att ställa upp betongsuggor tvärs över cykelbanan vid Älvsjömässan.
Hur bra tror ni den syns i mörker? I princip inte alls. Målad i svart till råga på allt. Livsfarligt alltså. Men det är helt okej att om och om igen skapa sådana här farliga lösningar. Och det är inte för cyklisternas eller de gåendes skull. Nej, det är för att förhindra biltrafik på gång- och cykelbanorna. Som ju är förbjudet! Men det räcker tydligen inte för en del bilister, de kör därpå ändå. Jag mötte själv en bil på cykelbanan lite längre fram i bild.
För säkerhetsskull hade man placerat en likadan betongsugga, också utan reflex, på andra änden av cykelbanan cirka 400 meter bort. Jag ser ofta sådana här exempel på farliga lösningar.
Jag vet inte om ni har reflekterat (!) över det någon gång, men så fort något hinder placeras i, eller i närheten av, en körbana för bilar så är det obligatoriskt med reflex. Ingen (från stadens håll) skulle komma på tanken att ställa upp ett svartmålat föremål tvärs i en körbana för bilar. Vägarbeten i vägar blir tydligt utmärkta med alla möjliga sorters reflexer. Men vägarbeten i en cykelbana är det inte så noga med. Och ingen kontrollerar om entreprenören gör rätt, eller ser till att trafikmiljön förblir säker.
Det slog mig i söndags när jag cyklade förbi Skärholmen. Det syns kanske inte så bra på nedan bild, men här har man precis lagt ny asfalt och gjort en mindre ombyggnad. Till höger om vägrenen sitter det ett nytt räcke. Längst fram på det (inringat) har man satt en tydlig reflex, så att räcket syns väl i mörkret för bilister.
Självklart gör man så! Ett mörkt räcke som inte syns i mörker kan ju ställa till skada. Helt naturligt att sätta reflex där. När det gäller biltrafik. Men att ställa ut osynliga hinder på cykelbanor gör man regelbundet. Med risk för allvarliga skador.
Betongsuggorna vid Älvsjö då? Jodå, jag felanmälde dem till Stockholms stad i torsdags kväll. I fredags hade man satt fast lite fladdrande "avstängningsband" i dem. I måndags eftermiddag var de borta. Men detta var inte första gången. Jag skrev ett inlägg om detta i gruppen "Cykla i Stockholm" på Facebook i torsdags. Cykelplanerar-Krister kommenterade fort med en bild från några år tillbaka. Bild nummer tre uppifrån i ett tidigare blogginlägg från honom. Med kommentaren:
De ger sig inte. En gammal favorit i repris. Kollegan bröt axeln där för några år sedan.
Som sagt. Cykelkultur.
Måste bara få visa ett videoklipp från igår. Platsen är Årsta, Åmänningevägen. Det har blivit lite kö då ett tåg på tvärbanan just passerar på en anslutande väg.
Har har vi alltså en bil som kör på fel sida refug och korsar heldraget, då han/hon inte orkade vänta ytterligare omkring 10 sekunder.
Saken är att jag ser sådant här varje dag! Bilister såväl cyklister som hittar på sina egna lösningar i trafiken. Som bryter mot trafikregler. Men det är cyklisterna som pekas ut i media. Det är cyklister som får "skottpengar" på sig i kommentarsfält och sociala medier. Det är andra cyklister jag läser om som blir påkörda av bilister med flit.
Jag hoppas verkligen inte att detta "mediedrev" mot cyklister eskalerar. Det måste till en mer nyanserad och saklig debatt. Innan det går över styr.
Till sist
Så, detta skulle bli ett inlägg utan cykelanknytning. Nu blev det enbart cykel istället.
Det skulle också blivit ett kort inlägg. Det blev det inte.
Men jag har fortfarande mycket kvar att säga. Exempel att visa. Men det får bli en annan dag. Behövde bara få skriva av mig lite. Tack!
Bra relaterade länkar:
Jeroen Wolfers från Cyklistbloggen uttalar sig i P5 Radio Stockholm